Att en människa kan förstöra ens självkänsla och självförtroende så under ett år. Är väl inte konstigt då om man tappar känslorna? Jag har gett chans efter chans efter chans, även efteråt. Men den där mardrömmen slutar aldrig. Den där människan fortsatte med att bryta ner mig och mitt psyke bit för bit. Ångrar nästan att det inte va jag som sa upp kontakten, de är ju jag som har fått lida. Men jag är dum och låter andra behandla mig på det sättet. För ett år sen va jag rätt lycklig ändå, tills det förstördes mer och mer hela tiden. Men nu har jag en ny chans till att hitta lyckan, utan att ha någon i mitt liv som stjäl den. Även fast allt det här känns jobbigt nu, så blir det nog bättre än någonsin med tiden! Jag har mina underbara vänner som övertygar mig om hur stark jag är, istället för tvärtom.
De är nu man tänker att man borde ha lyssnat på vad andra hade att säga för redan ett år sen, men kärleken gör en verkligen blind...
