2010-10-07
21:47:56
saknaden är så enorm.
Mamma, snälla kom tillbaka. Snälla kom tillbaka och hjälp mig.
De finns så mycket som jag vill och måste prata med dig om..
Du måste lära mig gå igen, lära mig stå upp på mina egna ben.
Allting går bara åt helvete när varken du eller pappa finns kvar,
"livet går vidare". men de gör ju fan inte de! :/
Försöker verkligen så gott jag kan, för att ni ska kunna sitta
där uppe och le och kunna vara stolta över mig, er yngsta dotter.
Saknar er så enormt mycket, när pappa försvann va jag halv,
vad är jag nu då? Absolut ingenting.
fan fan fan och fan!
Jag längtar tills den dag vi ses igen,
och hoppas att ni tar emot mig med öppna armar!
Ett barns kärlek till sina föräldrar går inte att beskriva,
och de är så jag känner mig nu. Som ett litetlitet barn.
okey, slutsnackat, jag får bita ihop och kämpa vidare för eran skull.
Jag älskar er, och ni lever föralltid kvar inom mig ♥
Det jag egentligen ville ha sagt var väl egentligen att jag finner inte ens ord över hur mkt jag verkligen saknar henne.. :(
Det är/var den viktigaste personen i mitt liv, hon har alltid lyssnat,vi har kunnat pratat om allt,precis allt (jag har liksom inte haft den möjligheten med min pappa tyvärr)
och visst jag har ju min familj o man, men nej, dom förstår inte alltid "sargade själar"..
det är klart att jag berättat om min uppväxt och allt som hänt, men känner ju att dom förstår nog inte riktigt endå( inte så fullt lätt för människor, som kanske aldrig varit "nere i diket"
och själva få känt på den enorma smärta som det faktist är att inte känna sig älskad.. :(
Jag vill bara säga att visst spela martyr åt sin egen syster är inte lätt!!
Och egentligen vill jag inte tjata, men jag Måste!! framförallt för ditt eget bästa!!! viktigaste av allt..
här får man höra av lärare att du är superdukt
ig, och verkligen har läshuvud( ärvd av pappa?)
Såna goda arv ärvde aldrig jag.. :(
Så snälla rara bli något bra kanske riktigt stort en dag!! du har kompetensen lilla vän, och det är det få som har faktist!!
Var stolt!!! :)
Det jag ville ha sagt är: att du som är så otroligt duktig, faktist smart, och verkligen har "läshuvud" :)
Inte borde kasta bort allt helt i onödan, och sen förmodligen (även om du ej tror det idag..) kommer ångra dig bittert en dag, och få kämpa med allt en gång till sen, det är det inte värt!!!
Så kämpa på!! och ge dig själv ett riktigt gott samvete, och känn dig stolt över dig själv, det är du värd! <3
´Hé!Söt blogg! Hur var din tisdag? (.)
Varför dog dina föräldrar? :(
Vet att du aldrig lägger upp mina kommentarer...
Men det gör inget, faktist..
Jag förstår JA, jag gör det trot eller ej..
när jag var liten svek vår mamma mig ganska kopiöst genom sitt drickande, jag fick ta hand om Kimmo när jag var 7 och han 5, vi sov till och med ute.. för att hon glömt låsa upp dörren innan hon gick till sina "fester".. :(
Det var så jag och Kimmo till slut blev "tvångsövertagna" av vår far, som jag verkligen hatade på den tiden, då han betett sig precis lika illa som din far mot vår mamma,,du vet vad jag menar :/
I alla fall, vi var tvugna att växa upp hos honom, och det kan jag säga, att det var ingen barnlek(fråga Kimmo) det var både slag och psykisk misshandel, jag fick alltid höra: du är precis som din mor! så flytta dit!!!
Det var ju egentligen det enda jag ville!! men fick inte för din pappa, för enligt honom fick hon inte ha kontakt med oss, för vi var något som var hennes förflutet..kul!
Och det kände jag varje gång som morsan tjatat till sig att vi skulle få hälsa på på typ sportlov ect..
Vadå oönskad av alla utom stackars mamma <3 <3
Så inte konstigt, jag slog min egen far på käften när jag var 14 och rymde hemifrån typ 15 gånger..
till slut placerades jag i fosterhem, och när jag väl va där, tog jag faktist tag i skolan, men bara för att jag missat hela 7-an,8-an och halva 9-an, och då var det för sent för att få ett bra slutbetyg, så gick ut med 2,1 av 5 på min tid..
Efter detta flyttade jag till Mariestad helt ensam, bara för att jag saknat mamma nåt så förskräckligt under alla dessa år hela min uppväxt faktist, det enda jag hade velat har varit att jag hade fått stanna hos henne.. :(
Men det gick intre då pga hennes bekymmer + hdin pappa..
Så detta gjorde att jag skaffade mig min egen lägenhet på bråten när jag var 17 år gammal, läste in 7-an-8-an 9-an på komvux, viket kändes jävligt onödigt faktist en gång till liksom!!!!!!!
När jag redan försökt..bortkastad tid, men så går det ju tyvärr, när man inte tar skolan på allvar! :P
I alla fall så fick jag åtminstone bo i samma stad som mamma, det betydde mkt för mig, trots hennes "grinige gubbe" förlåt men det var så det var.. :(
Men sen dom sista åren hennes "grinige gubbe" förlåt levde var han faktist mkt trevlig mot mig o Jimmy, han till och med sa att han missbedömt oss, var helt enkelt jättesnäll!!
Vad mkt det hade betytt för mig om han gjort det några år tidigare...!!! men det förstod han nog aldrig ej tror jag... :(